En efter en går ur tiden.....

Ja, snart finns det nästan ingen kvar i min släkts äldre generation. Min farmor dog sist av sina sju syskon, hon var näst yngst.
Hennes äldsta syster var nästan tjugo år äldre ,varpå hennes dotter Siv nästan blev som farmors lillasyster.
De hade verkligen mycket glädje av varandra och umgicks mycket, även sedan de gift sig och skaffat familj:)
Under barndomens somrar, då vi hälsade på hos farmor och farfar var det en höjdpunkt när Siv och Kurt kom. De hade hundar som både brorsan och jag älskade att busa med. Särskilt kul var det att åka och bada och få busa med pudeln Sassa:)
Sivs man Kurt är väldigt barnkär och han gillade att busa och göra saker med oss ungar:)

Redan 2005 när min älskade farfar gick bort var Siv märkt av sjukdomen altzeimer och jag vet att farmor var ganska förtvivlad över det. Just då kändes det faktiskt också som att farmor skulle bli den som överlevde dem alla, fast så blev det inte.
Den femte oktober var det två år sedan min älskade farmor somnade in. R.I.P ♥

Och idag nåddes jag av beskedet att Siv nu också somnat in och det var väl egentligen skönt för hennes del. Jag kommer minnas henne med glädje♥!
Mina tankar går givetvis till Kurt och resten av hennes familj en dag som denna.

Minnena kommer jag för alltid att bära i mitt ♥