Ynklig

Ja, det är ett ord som beskriver sonens status just nu. Insjuknade igår kväll med hög feber och oerhörd hängighet. Idag har han legat pall i soffan och tittat på fotboll, vi har med nöd och näppe fått i honom saft. Mat har inte varit att tänka på, så nu blir väl den lille kraken än magrare:(

Det jobbiga är samvetskvalen man får för att man måste vara hemma. Anna och jag är ju ensamma hela eftermiddagarna och att arbeta med vikarier är inte lätt. Man behöver verkligen känna varandra och framförallt barnen för att få verksamheten att fungera på ett bra sätt.
Fast min egen lilla älskling går ju givetvis före allt, precis som det skall vara!
Hoppas givetvis på ett snabbt tillfrfrisknande men mest för sonens skull, det är inte roligt att se honom så ynklig.