Förväntan......

Facebook är fantastiskt! Där har jag hittat ett gäng av mina gamla klasskompisar från grundskolan. Vi var verkligen ett gott gäng vad jag minns, med många roliga upptåg, skolresor m.m.
Vi hade en fantastisk sammanhållning (det var faktiskt något som några av våra lärare ofta pratade om.) Inför nians avslutning vet jag att jag kände en sorgsenhet och undran av vad som skulle hända när alla splittrades.
På själva avslutningsdagen fick alla ett halsband, en liten rund silverplatta i silverkedja med graveringen:Vi syns vid Poseidon 8 juni 1998 kl.19. (På dagen 10 år senare!)
Det fantastiska är att nästan alla kom den där kvällen för lite mer än 12 år sedan. Vi hade en underbart rolig kväll och bestämde att vi skulle se 10 år senare, d v s 2008.
Det blev inte av och jag har nästan inte träffat en kotte sedan dess, allt rann verkligen ut i sanden.
Men nu kan jag tacka FB för att jag imorgon är hembjuden till en av killarna i klassen tillsammans med resten av gänget som hänger på FB.Reunion, det skall bara bli såååå kuul!

Förväntan är nog det minsta man kan säga:)