I tisdags på väg hem från jobbet och med förhoppningen att vila innan kvällens möte ringer en fröken från sonens dagis. Rösten låter skärrad och jag fattar att det har hänt något!
Hon berättar att han fallit illa med huvudet rakt i kanten på rutschkanan , fått en stor bula och verkar lite slö.
Ja, det var ju bara att ila iväg till dagis och hämta honom och sedan bege sig till Närakuten. Som tur var hade han klarat sig bra, ingen hjärnskakning.
De två översta bilderna togs samma dag det hände och de två sista är tagna idag. Svullnaden och blånaden följer gravitationen och sjunker allt mer för varje dag som går.
Ni kan tro att dessa kort skall scrappas!
Till saken hör oxå att årets förskolefotografering skedde dagen efter dvs i onsdags. De bilderna blir nog minnesvärda i allafall.
4 comments:
Lille vännen. Sådan otur.
Men pigg och glad är han i vilket fall. Tänk om en annan hade slagit sig så, man hade varit däckad och klagat konstant.
Kramar om
Stackars kille, hoppas att det ser värre ut än vad det är! Kram maria
Stackarn, hoppas att han snart är OK. Han ser ju pigg ut i allafall.
Hoppas att du mår bättre.
KRAM
Anna
O kära nån. Det var ingen dålig bula det. Vilken liten olycksfågel. De sklfotona kommer nog vara de som ni har roligast åt hela livet sedan :-)
Kram
Post a Comment