Ibland blir man rädd....

för vart detta samhälle är på väg.

Skall jag behöva skjutsa mina barn överallt även om de bara har en kort väg till skola och kompisar?? Måste jag kalkylera med att det kan komma en främmande galning och hugga kniven i dem så att de inte finns mer??
Det verkar ju inte bättre efter att man läst tidningarnas nätupplagor idag.

Snart har 80% av mina nära och kära under perioder käkat lyckopiller eller varit sjukskrivna på grund av olika former av utbrändhet och ångest. Skall man behöva må så dåligt redan som 30-åring, ja, kanske ännu yngre?

I dagens värld räcker det inte med att vara en hygglig människa som gör så gott man kan.
Man skall vara snygg, smart, snabbtänkt, problemlösare, flexibel, träningsnarkoman, förälder som verkligen ger sina barn allt(dvs tid som inte finns, alla matriella saker som alla andras barn har m.m.), höginkomstagare, kostexpert, nejsägare, fullständigt lojal, smälta in i mängden men ändå sticka ut.
Vilken enskild individ klarar att leva upp till allt detta?
För en del räcker det med att behöva leva upp till hälften för att må dåligt. Skrämmande!!!!

Ja, jag önskar att tempot och kraven för alla människor skulle sänkas. Förmodligen skulle vi alla må bättre och eventuellt bli lyckligare. Jag tycker att det skall räcka med att alla verkligen gör sitt bästa och tar vara på tiden man har, tillsammans eller individuellt.

Nej, nu blev jag visst både pessimist och filosof. Förstår inte vad det kommer ifrån.?Det är nog i högsta grad dags att scrappa så jag får ut lite av allt som bubblar härinne.